Add parallel Print Page Options

19     Jag vände mig bort
men ångrade mig.
    Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.[a]
    Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20     Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
    Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
    Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

21 Sätt upp vägmärken åt dig,
    ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
    vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
    vänd tillbaka till dessa dina städer!

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.